Han har två stora passioner i livet. Att programmera och att bygga lego. Områden som enligt systemutvecklaren Daniel Nilsson liknar varandra mer än man tror.
– Det handlar om att vara kreativ, säger han.
År 1979 föds Daniel Nilsson i Umeå men familjen packar väskan och flyttar till Luleå när han är ett år gammal. Här växer sakta men säkert ett intresse fram för att skruva isär det som kommer i hans väg.
– Det var tv-apparater och annat. Jag har alltid velat veta hur allt tekniskt fungerar. Köper jag en ny tv idag kanske jag inte skruvar sönder den men jag vill fortfarande förstå hur tekniken fungerar.
Ja, intresset höll i sig. Med en pappa i databranschen lärde sig Daniel att programmera redan som ung och att han skulle gå i samma fotspår som sin far var inget konstigt.
– Nej jag har aldrig velat jobba med något annat. Att det skulle bli något som har med teknik och datorer att göra har jag alltid vetat.
På gymnasiet läste han Naturvetenskapsprogrammet med teknisk inriktning och därefter väntade Luleå tekniska universitet och utbildning till civilingenjör i datateknik.
– Samma vecka som jag redovisade mitt examensarbete började jag på BnearIT, som numera heter Data Ductus.
Det är nu 15 år sedan och Daniel är, förutom vissa delägare, den som varit anställd näst längst tid i företaget.
– Jag trivs väldigt bra. Jag tycker om att det är nya utmaningar hela tiden. Det känns inte som att jag varit på samma jobb i 15 år i och med att man som konsult hela tiden lär sig nya saker. Det skulle vara långtråkigt att göra samma sak hela tiden. Jag är en person som drivs av att jag utvecklas. I den bransch vi är i kan man egentligen inte bli fullärd, den här världen går nästan framåt snabbare än vad man hinner med, säger han.
Daniel är systemutvecklare med en krydda av systemarkitekt då och då.
– Som senior utvecklare breddar man sig på det sättet och arkitektbiten handlar mer om att dra upp riktlinjer och beskriva information i diagram och specifikationer med mera. Det är roligt men personligen är det programmering jag går igång på. Det är kreativt, där får jag bygga någonting.
Och bygga, det gillar han. Så länge Daniel kan minnas har tekniklego alltid funnits hemma och han menar att hans två intressen liknar varandra ur flera perspektiv.
– Oavsett om det gäller lego eller programmering så handlar det om att man tar små bitar av någonting som var för sig inte är så speciella, men tillsammans blir det en meningsfull helhet vilket är fantastiskt roligt. Det går att likna vid ett författarskap också. Det är ju egentligen bara ord, men tillsammans går det att bygga en hel historia. Samma sak gäller för programmering och lego, det är byggstenar som kräver en viss kreativitet för att de ska passa ihop. Det är lite av konstform faktiskt, säger han.